Nyår i snapphanebygd

20150101_130635
Redan i somras började vi smida vissa nyårsplaner tillsammans med våra tyska vänner N och A (Ringeck och Finchen). De ville besöka Sverige och för att ingen av oss skulle få omänskligt långt att köra bestämde vi oss för att hyra en stuga tillsammans i södra Sverige. Att nyårsfirandet var ganska sekundärt och umgänge och geocaching var primärt kändes som en given förutsättning för hela sammankomsten.

När vi, ett par dagar innan nyår, lastade in Lilla S och en massa packning i vår nya (begagnade) Avensis hade vi två planer: Logga ett gäng nya kommuner och köra väldigt försiktigt i det för landet karakteristiska snöblandaderegnrusket. Vi lyckades med båda delar. När vi stretat oss söderut och passerat Göteborg loggade vi enkla drive-in-burkar i Kungsbacka, Falkenberg, Laholm, Markaryd och Osby. Och vädret ordnade faktiskt till sig i samband med att vi körde in i Halland! I vanlig ordning tog resan betydligt längre tid än eniros beräkning men framåt kvällen återförenades vi med N och A i stugan. Stugan visade sig för övrigt ligga mitt i gränslandet mellan Blekinge, Skåne och Kronoberg. Dessutom med oklar kommuntillhörighet vilket gav oss lite huvudbry när vi under vår vistelse där försökte täcka in även de närliggande kommunerna.

Den påföljande dagen började på allra sämste tänkbara sätt – vi hade planerat att göra två geocachingutflykter med fikapaus i stugan emellan, men när vi skulle starta bilen och dra iväg så visade det sig att batteriet var dött. Två små obetydliga lampor tillsammans med 10 minusgrader hade gjort sitt och nu kom vi ingen vart – åtminstone inte i vår bil. Efter lite svärord (”fan”, ”helvete” och ”biljävel” bl.a.) och omstrukturering tog vi N och A:s bil. Färden gick mot den gamla fina cachen Kyrkö mosse scrapyard (GCGDXZ) som N och A gjort ett försök på dagen innan. Området är en övergiven bilskrot belägen i skogen på en gammal torvmosse. Wikipedia har en utmärkt artikel om skroten – läs gärna! Vi fick leta efter cachen ganska länge, dels för att koordinaterna var rätt dåliga men också för att utseendet på en Volvo Duett satt i stadigt förfall förändras en del på de dryga tio år som burken legat där, men det gick till slut. Därefter gick resan till en enkel mini-serie med det inbjudandet namnet Kärleksstigen – i realiteten en sån där rätt typisk sveaskogsväg rätt in i skogen som slutade i en vändplats vid ett kalhygge. Vi lyckades sedan med bedriften att inte besöka Snapphanestenen, vilken vi faktiskt var lite peppade att se, men väl den närliggande cachen.

Pigga och glada vaknade vi på nyråsafton. Toyota skickade en tjej från Falck som kom och laddade upp batteriet på bilen efter att vi kommit hem från Snapphanesten och med vetskap om att bilen var fit for fight kändes det kul att åka i väg till världens största stenbrott för svart diabas och cacha lite. I området finns dryga tjugotalet cacher, alla med mycket fina beskrivningar som berättar traktens, och stenbrottets historia. Vår vandring började vid earth cachen Diabase Earthcache (GC28AB9) och gick sedan i en stor cirkel förbi diabasbrottet, in i skogen och sedan tillbaka till brottet igen. På vägen loggade vi ett gäng fina burkar i rent trollsk miljö! Under tiden vi cachade framkom att N endast behövde 23 loggar under dagen för att nå upp till sitt års-mål om 1400 burkar. Han påstod att det inte var så viktigt för honom men vi insisterade och efter vår vandring i Svarta bergen, som området kallas, hoppade vi in i bilen och jagade snabba loggar – en ”sport” som passar N alldeles utmärkt och som är väldigt roligt att vara en del av. Det dröjde inte länge förrän vi med 21 loggar i bagaget stannade till utanför Rock Palace i Lönnsboda för dagens näst sista logg. Cachen Lönnsboda fox (GC1V4RH) är inte särskilt i sig men bakgrunden till den är en fantastisk liten historia som är klart läsvärd! Stolta delade vi ut cachens första favoritpoäng! Vid DE-12 Lönnsboda korgmuseum (GC3HAKA)  ”stängde” vi dagen och fick också bevittna ett lite annorlunda sätt att fästa en cache – med kardborrefästen. Det ska vi sno någon gång.

Nöjda kunde vi återvända till stugan och fira in det nya året med en fin racklett-middag och trots lite debacle med TV:n så skålade vi in det nya året (typ) vid tolvslaget.

Vi var överens om att nyårsdagar har ett obligatorium: en bakfyllepromenad. Nu var vi inte särskilt bakfulla alls egentligen men likväl passade det fint med en promenad i det milda vädret. Inte alldeles jättelångt ifrån stugan fanns multin Tregränsstenen i grytsjön (GC1H6E7) och vi bestämde oss för att promenera ditt. Vi förstod aldrig riktigt vad uppdraget i multin bestod i, inte heller fattade vi var som var bästa angreppsvägen men när skogsvägen vi gick på tog slut klev vi orädda ut i terrängen och hoppades stöta på en lämplig stig. Det gjorde vi också efter några hundra meter. En fin, bra stig med blå markeringar på träden. Problemet var bara att vi inte visste åt vilket håll på stigen vi skulle; GPS:serna ville helst ha oss därifrån i en helt annan riktning. Vi gick en bit och vände, och gick en bit och vände sedan igen. Till slut gick vi ut i ett hygge fullt av björksly och vatten men bestämde att det verkligen var fel väg och vände tillbaka till stigen igen och beslutade oss för att det bästa vore att gå åt det håll där det verkade troligast att stigen liksom rundade hygget. Det fungerade och efter en fin promenad i John Bauer-skog med många imponerade flyttblock närmade vi oss startpunkten på multin. Och där stod vi och visste inte riktigt vad vi skulle göra. Koordinaterna pekade ut i ett område som var väldigt likt, och sammankopplat, med den intilliggande sjön. Vi irrade en liten stund på platsen innan N plötsligt utropade ”Yes!” och fiskade fram finalburken utan att någon riktigt fattat hur det gått till. Vi gick sedan den långa vägen tillbaka till stugan och var ”hemma” till lunchtid.

Under eftermiddagen gjorde vi en kort tur med N:s bil i närområdet och loggade några intressanta burkar. Vårt huvudsakliga mål med turen var 4/4:an Blockbuster (GC4V39T), en klurigt gömd burk i en stor blockstensbrant. Alla stora stenar hade bildat en mängd grottor så det fanns gott om platser att leta på. Vi hade dock lite tur och det dröjde inte alltför länge innan vi skitiga och blöta kunde klättra ner mot vägen igen, en logg rikare. Det var ingen tvekan om att den här cachen skulle få en favoritpoäng!

Dagen efter hade det blivit dags för oss att lämna snapphanebygden och åka hem till Trollhättan. Väderleksrapporten hade lovat storm så vi förberedda oss efter bästa förmåga och avskrev inte helt planerna på att logga de återstående kommunerna på väg hem. Det visade sig att det inte blev så mycket med den där stormen och vi kunde utan problem köra norrut och logga cacher i Älmhult, Ljungby, Värnamo och Vaggeryd. Den ”roligaste” var cachen i Ljungby kommun. Den låg gömd i närheten av minnesstenen för den avlidne Metallicabasisten Cliff Burton vilket ger en massa minnen och associationer – främst till Killinggängets sketch i TV-serien Percy Tårar:

Som alltid var det väldigt skönt att komma hemma, packa in och upp och sätta sig i soffan och logga burkarna. Nu lär det dröja ett tag innan vi ger oss ut på vägarna igen. I vår ska vi försöka hålla oss hemma eller i närområdet. Det vore roligt att logga allt som kommit ut på Kinnekulle sedan vår geocachingvecka där 2012 – ja, så får det absolut bli! Nu kan våren komma så vi kan dra dit!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s