Så kan det gå

Eld och lågor i huvudet och en härlig känsla i magen – så kan det vara när man tycker att man kommit på någon ny trevlig burk. Så var det för någon vecka sedan då jag äntligen fick en idé om hur vår, sedan en tid tillbaka, inköpta UV-lampa och UV-penna. Burken gömdes, en liten historia hittades på och cachen skapades på geocaching.com. För att vara på den säkra sidan om att det verkligen skulle fungera efterlyste jag lite hjälp på det lokala geocaching-forumet men hann göra en egen koll innan någon annan stackars testförare fick berikas(?) med samma erfarenhet som jag – orienteringstavlan där burkens placering var utmärkt med UV-penna var givetvis kraftigt belyst, något jag inte tänkt på i dagsljus! Cachen blev således omöjlig att lösa på ett vettigt sätt. Något slokörad fick jag konstatera detta nu ikväll när jag gjorde en första koll av min UV-markering. Burken är nu inhämtad och strax ska jag plocka bort listingen från geocaching.com. ”NÄL i ett annat ljus (GC4MMGQ) blir aldrig publicerad men här kan ni se hur sidan hade sett ut:

Image

Det hade blivit en enkel och trevlig mystery. Nu får min magnetförsedda Micro användas till något annat…

Stroller accessible FTW!

Photo 2013-05-25 11 40 01När vi förstod att vi väntade på ett barn så förstod vi också att geocachingen skulle påverkas, men det var lite svårt att veta hur. Jag är gärna lite naivt romantisk och såg framför mig hur vi glatt rullade barnvagn och plockade cacher på löpande band. För att inte tala om hur mycket tid det finns som kan ägnas åt burkletning om man är föräldraledig, skulle vi rent utav kunna lyckas fylla datummatrisen? Många idéer, liten förståelse av vad som väntar och här kommer en liten reflektion över hur det gått hittills.

För att följa en kronologisk ordning så började vi givetvis inte hux flux att cacha med barnvagn, under tilltjocknandet cachades det också en del. Vi kan börja där. Under hösten skulle jag inte säga att jag minns någon skillnad, förutom att man är ganska osugen på att trilla i branter eller snubbla bland stenar. Men jag märkte att ju rundare jag blev desto mindre såg av cacherna. Jag överlät hela tiden den ”sista biten” åt G eller satt rent utav kvar i bilen medan han loggade. Det blev kanske lite trist caching, men jag är mer av en ”vägen är allt”-person och uppskattar promenaderna. Under hela graviditeten höll jag igång ganska bra, men det finns några cachingdagar jag minns är när graviditeten började komma upp i åttonde månaden.

Vi åkte den 6/3 mot Trysil för att några skulle få åka skidor medan jag fick nöja mig med att flåsa runt bland stugorna till fots. På vägen upp blev vi helsugna på att ta Bomber och Granater 2 (GC3KA78) som enligt eventet Bomber och granater – Sista chansen #(GC435VK) skulle grävas igen under våren. (Vilket uppenbarligen inte har skett!) Det var kanske inte ett väl genomtänkt beslut, men skit samma, villa man logga så vill man. Väl på plats fick vi efter första steget knata någon kilometer upp på ett berg, varpå jag krånglade mig ned i ett jordigt och isigt hål och in i en gammal krutfabrik som var insprängd i berget. Om man inte skyndade sig gick allt bra och ut på tiden drog det också. Vi fann några av ledtrådarna men gav upp efter hälften. Nöjda med att ha sett platsen körde vi vidare mot Trysil och kom fram alldeles för sent.

Photo 2013-03-23 14 13 11 (kopia)
Två veckor senare säger G vid lördagsfrukosten ”Jaha, vad ska vi göra med dig idag? Köra runt dig i bilen?” Vi har loggat de flesta cacherna på Hunneberg men vi hade inte tagit Hunneberg high crime (GCZBWH). Fint väder och vliten väg nästan hela vägen fram till cachen. I mycket långsamt mak tog jag mig hela vägen fram till kanten på berget. Det är just nu smått otroligt att en kilometers promenad kändes som en precis överkomlig ansträngning. Längst ut till cachen kom jag aldrig men utsikten och fikat ackompanjerat av huggen från några som isklättrade uppför branten räckte gott som belöning för promenaden ut.

Veckan efter tog vi Kabelvägens cacher. 21 st! Men då får jag nog erkänna att jag mest läste i en frökatalog i bilen 😉 Ytterligare en vecka och tre dagar innan Lilla S föddes tog vi en tur till Göteborg och hann logga flera på top-tio-listan i Västra Götaland. Så graviditet och geocaching fungerade ganska bra. Små promenader med tydligt mål passar bra som motion i väntans tider.

Den 9/4 föddes lilla S och en ny period i våra liv inleddes. Hon blev direkt en del av vårt team och nio dagar gammal var hon med när pappa loggade Arvidstorps reningsanläggning. Där efter har hon fått hänga med, ofta i bilen, inte alltid jättenöjd med att man stannar och stänger av den. Ibland har vi burit med henne i babyskyddet. Och det har hänt att vi åkt och tagit en cache bara för att hon ska somna i bilen.

Men hur blev det nu med barnvagnscachingen? Jo, det blev det inte så mycket med. För det första har vi tagit de flesta cacherna i närområdet. Helst skulle man ju vilja ha en ny cache på varje promenad. Jag går ungefär en och en halv timma varje dag, men riktigt så cachetätt är det inte i Skogshöjden…  Jag brukar ha tillgång till vår bil, men samtidigt vill jag inte starta den för jämnan heller. Sen är det ganska svårt, man känner sig som världens största blickfång med barnvagnen och man kan inte direkt lämna den lång stund för att ”gå lite bredvid stigen”.  Och cacher som är nåbara med barnvagn är begränsade. Helst ska de ju vara lite kul också. Kommer man däremot åt en cache är barnvagnen ett ypperligt skydd för loggning, det är inte alls svårt att gulla och greja lite i vagnen.

Häromdagen tog jag en sväng till Uddevalla. Gick längs strandpromenaden och lyckades logga två brukar och fick en fin promenad i solen. Så det går, men man får hitta sina tillfällen och det är onekligen lättare om man är två.

Sedan Lilla S föddes har vi också burit med henne i en bärsele. Bland annat var vi på en liten semester  i Lurö skärgård i juli, då gick vi hela öarna runt och hon hängde utan några större protester med på G:s mage. I helgen fick hon följa med oss in i Bokedalen på Halleberg och det var med stora ögon hon hängde med oss in i skogen, och igår tog vi några av Xsons utmärkta vin-cacher ute vid Viksängen i Vänersborg. Hade barnavårdsnämnden funnits kvar hade de möjligen haft en del synpunkter på övningarna som innefattade såväl elstängsel som en fem-månaders i sele på magen – och som bonus: otaliga aggressiva älgflugor! Lilla S sov dock gott och obekymrat och lär även i fortsättningen få följa med våra geocachingutflykter.

Favoritpoängtorsk

(I väntan på inlägget om Lurö)

Det är nästan lika roligt att logga cacher som att lägga ut dem. I perioder är det till och med roligare att klura ut trevliga små utmaningar åt kollegorna än att leta själv. Just nu är det en sån period. Sedan december bor vi i ett nytt område där det inte direkt kryllar av burkar och det ger utrymme för en del kreativa experiment. Det lockar också fram den smutsiga sida av en själv som drivs av bekräftelsebehov.  I geocachingsammanhang representeras den antagligen bäste i form av favoritpoäng på utlagda burkar. Det är så otroligt roligt när andra gillar de cacher man själv lägger ut helt enkelt.

Här är två bilder som får oss att vilja försöka fortsätta lägga ut roliga cacher:

whats hot

Vår cache ”Fiskespelet GC48YXQ” hamnade nyligen på project-gc.com’s what’s hot-lista!

fp

Favoritpoäng är ett fint kvitto på att det man gör också är uppskattat av andra