10 cacher vi vill logga (men troligen aldrig kommer i närheten av)

Vår cachingkollega, tillika släkting, MQ7 har påbörjat en lista: ”Fifty caches I havce not logged and probably never will* som är precis som titeln anger – en lista över burkar han vill, men troligen aldrig kommer att logga. Med inspiration av denna lista så gjorde vi en egen. Fast vi nöjde oss med tio stycken. Det finns säkert en massa cacher som borde vara med men här är de som vi kunde komma på hyfsat spontant:

1. International Space Station (GC1BE91)

En rymdstation i, ja just det, rymden. Här finns ingen loggbok att skriva i men en TB fäst på ett skåp. T5 känns i futtigaste laget och frågan är om vi ens är så sugna på att ta oss dit. Men vad gör man inte för ”en pinne i statistiken”.

2. Rainbow Hydrothermal  Vents (GCG822)

Samma CO som på cachen ovan. Den här ligger på havsbotten men och består av en sjöhäst i plast. Den verkar dock inte vara i riktigt det skick som den en gång var. Man undrar lite vad som skulle hända om man loggade FTF på denna, skulle CO orka/ha möjlighet att kolla upp det?

3. A nice little walk – and back again… (GCGDFE)

Den här känns ändå mer realistisk än de två tidigare. Cachen är en multi, en vandring och klättring i de svenska fjällen och CO rekommenderar att man tar med sig mat för minst åtta dagar. Det här är utan tvekan den cache som åtminstone halva delen av abinitio håller som den mest åtråvärda. Möjligen bör den betraktas som Sveriges tuffaste utmaning. Kanske kanske kommer den till och med att loggas någon gång…

4. Red Sands Fort (GC1DVNY)

Ibland säger en bild mer än några fyndiga meningar: maunsell29

5. Buzludzha cache (GC1PMVC)

På dryga 1400 meters höjd, på ett berg i Bulgarien, står ett fantastiskt monument över socialismen. Nu vet vi ju alla hur det blev med den saken, i den delen av världen och monumentet ser numera mest ut som ett jättelikt övergivet UFO. Självklart finns det en gecache där och självklart vore det lika roligt att logga den som att besöka själva monumentet.

6. *Valfri cache i närheten av Tjernobyl*

Här skulle det finnas med en cache i närheten av Tjernobyl i Ukraina men jag kan för tillfället inte hitta någon. Fanns det inte en earth cache där tidigare? Jag har för mig det. Länkar tas tacksamt emot i kommentarsfältet!

7. 3 Brave Men (GCQ1MZ)

På Svalbards östligaste ö Kvitöya slutade André och hans besättning sin färd i luftballong på väg mot Nordpolen. Det var år 1897 och det skulle dröja trettio år innan de tre modiga männens kroppar, och utrustning hittades. Cachen har bara hittats en gång – av en tokig tysk som loggat burken 1:e april. Troligen ett skämt alltså.andrfrastrin

8. Deathwish? (GCHVV2)

Den här hörde vi talas om tidigt i vår geocachingkarriär och insåg redan då att den nog aldrig kommer att loggas av oss. Det räcker med att gå in och titta på de bilder som laddats upp av de kollegor med viss dödslängtan som vågat sig på cachen. Huu!

9. Ödsmål mystery (GC2GMQQ)

Det finns mängder av svåra mystar man aldrig kommer att få ordning på. Det här är egentligen inte en av dom, faktum är att vi genomfört några delsteg och varit ganska nära finalen men fick se oss slagna på mållinjen. Och närmre än så lär vi nog aldrig komma. Även om vi aldrig kommer att logga Ödsmål mystery så var det väldigt roligt att göra ett försök! Välgjort och svårt rakt igenom.

17182aef-3daf-4a0c-ae3b-8cd79f14f35a10. La Ferrovia Fantasma – The Ghost Railway (GC350VD)

En av få cacher i San Marino verkar vara en ganska så enkel tvåstegs-multi men miljön ser otroligt fascinerande och intressant ut. Den är naturligtvis inte omöjlig att logga på något sätt. Problemet är ju att man inte piper förbi San Marino så ofta…

*en parafras på Judith Schalanskys ”Atlas der abgelegenen Inseln. – Fünfzig Inseln, auf denen ich nie war und niemals sein werde”

The Amazing race (eller: En annorlunda födelsedagspresent)

Att fylla 30 har uppenbarligen sina fördelar, speciellt om man har en kreativ fru som ingår i samma geocaching-nick som en själv…

Mariestad från några tusen meters håll

Trollhättan/Vänersborg-Bromma är kanske inte det första man tänker på om man sitter och funderar på intressanta flygningar som man kan göra. Jag har dock länge närt en dröm om att, en klar och fin dag, sätta mig på ett litet plan på Malöga och glida upp över Skaraborg och Mariestad med en kopp kaffe i handen, spana på E20 och Västra stambanan, svänga österut över Tiveden, upp över Sörmland, gira ner i en båge runt Stockholms innerstad och sedan landa i Bromma. Grejen är att det inte riktigt värt pengarna att göra en sån typ av nöjestripp. Ska det flygas inrikes får det vara av arbetsskäl helt enkelt.

Photo 2013-06-20 15 51 20

Instruktioner…

Undertecknad (1/2 abinitio) har alltså nyligen fyllt 30 och jag väntade lite på en utlovad överraskning och dagen innan midsommarafton var det plötsligt dags. Efter att ha varit en vända på Coop och en på Byggmax, dök svärfar upp på en till synes spontan sill-lunch. När den var klar så sa J att det var dags att ta den färdigpackade ryggsäcken, följa med svärfar i bilen och ”ha en trevlig dag”. Jag är en planerande människa som inte är särskilt förtjust i överraskningar och började således blir rätt nervös när V70:n styrde upp över Stallbackabron och ut mot Vargön – en farhåga om att bli avsläppt i skogen på Hunneberg med instruktionen ”följd meridianerna” väcktes men kunde snart slås bort då vi svängde in och parkerade vid Malöga flygplats.
– Du har ett kuvert i väskan som du kan öppna, sa svärfar, och lämnade mig i den lilla avgångshallen. I kuvertet fanns ytterligare tre kuvert; numrerade och med tydliga instruktioner. Det första kuvertet öppnade jag direkt – där fanns flygbiljett till nästa flyg mot Bromma! Det blev en fantastiskt fin flygtur upp till Stockholm i klart väder och med alla ovan nämnda sevärdheter avprickade från ovan. Efter en mjuk och fin landning satte jag mig i ankomsthallen, drack en dubbel espresso och öppnade kuvert nummer två. Häri fanns en hel del mycket väsentlig information – från och med landning var det fri geocaching som gällde! Den enda förhållningsordern var att jag skulle vara vid koordinat N 59° 17.555 E 017° 54.113 klockan 19.00. Dryga tre timmar till förfogande alltså.

Photo 2013-06-20 17 05 13

På väg mot stan

Med tanke på strejken i Stockholms busstrafik insåg jag snart att jag behövde transportera mig en del medelst fötterna och efter att ha loggat cachen Airport BMA. (Sthlm) (GC9E0C) sprang jag till köpcentret Bromma Blocks för att, på Intersports rea inhandla löparshorts och en funktionströja samt energibars för att slippa stanna och äta i onödan. Löparskorna hade jag redan på och av bara farten, på väg mot Sundbybergs tunnelbanestation, loggade jag Sol & Måne (GC1D5KG) och Sumpopol #26 – Vasagatan (GC450G8). Strax därefter tog batterierna i GPS:en slut! Exakt det som inte fick hända (hade jag bara gått igenom packningen lite bättre hade jag sett att det fanns batterier i väskan) men jag löste det genom att gå in på Lidl och lyckades få några AA-batterier helt och hållet gratis! Jag sprang vidare in på Sundbybergs station, löste färdbevis för dagen och satte mig på ett pendeltåg mot centralen. Äntligen blev det läge att pusta ut lite och lägga upp en lämplig strategi. J hade skickat med förslag på burkar som jag kunde logga på vägen men jag beslutade att tänka bort de flesta på grund av tidsbrist, men vägen är ju målet som det heter och vid centralen loggade jag vår första web cam-cache Keep an eye on the road (GC50A5). Det var riktigt svårt att hitta en plats där man syntes i kameran och bilden jag till slut använde, efter dryga 30 minuters meckande, var mer eller mindre helt otydlig. Efter den cachen tog jag riktning rakt västerut och sprang längs ett vackert Norr Mälarstrand som visade sig från sin bästa soliga sida, jag hittade en bra rygg att följa och höll säkert 4:30-tempo bort mot och över Västerbron. Vid Hornstull såg jag det berömda tunnelbane-T:et och eftersom tiden faktiskt började bli lite knapp pep jag ner där och satte mig på tunnelbanan ut mot förorten Sätra där också min mål-koordinat fanns. Det visade sig finnas en burk precis vid stationen, Planted beauties #5 Sätra (GCVX36)  som verkade fullt möjlig att logga lite snabbt, men i närheten av den strök några gäng omkring och eftersom de inte hade en direkt vänlig uppsyn valde jag att försöka mig på lite le parcour (den klumpigaste parkour som någonsin skådats ska sägas) och klättrade upp för en liten mur och in under ett räcke för att på så sätt undvika onödig konfrontation. Cachen kunde loggas och lite lika klumpig parkour fast åt andra hållet visades upp för några brydda gäster vid pizzerian alldeles intill.

Sätra - en förort

Sätra – en förort

Jag sprang mellan miljonprogramshusen ut mot Mälaren och klockan började faktiskt närma sig 19.00. Jag hann göra ett par snabba stopp på vägen, bland annat en DNF på Sätra Gård (GC27PHQ) men också en snabblogg på Sigge #1Hästen (GC487FN) innan jag svängde in på ett elljusspår och upp mot slutmålet. Efter att ha tagit mig in en bit i skogen och upp för en kulle var jag framme – jag visste dock inte riktigt vad jag letade efter, skulle jag kanske till och med förvänta mig ett stort mottagande av släkt och vänner där ute i skogen? Det stod dock ganska snart klart att det fanns en geocache på plats. Jag plockade fram den, drog upp loggboken och läste ”Match Stash”…jag kände igen det och plötsligt ringde också en klocka – det är ju Sveriges äldsta aktiva cache, Match Stash (GC4D)! Efter att både ha pustat en stund och loggat denna legendariska cache så öppnade jag mitt sista kuvert för dagen. Det sista uppdraget bestod i att jag skulle ta mig till Björnspinnarvägen i Huddinge. Där kunde jag slutligen sluta upp med lite släktingar och framför allt min dotter – och min underbara fru som hade ordnat detta fantastiskt roliga äventyr!

Att våga arkivera – kill your darlings

2e2e7884-30c4-417a-88bd-b6ff50c25e72
Ibland blir ens cacher lite för viktiga för en, t.ex. kan man vara lite väl envis med en cache som i ärlighetens namn skulle må bäst av arkivering. För oss var ett sådant fall Ödegården vid Gustava kyrka (GC2V0FQ) där vi aldrig riktigt fick till första steget riktigt – ett rostigt rör i ett träd som ramlade ner eller var onödigt svårhittad, och eftersom ödegården var satt i stadigt förfall så var burkarna i vilka ledtrådarna låg rätt utsatta och krävde en hel del underhåll. Dessutom ska sägas att vi, för stämningens skull, använde gamla plåtburkar – snyggt och effektfullt men inte särskilt praktiskt. Cachen vid ödegården fick till slut arkiveras då ett nytt hus började anläggas på platsen. Då var det ändå inte särskilt mycket kvar av byggnaderna och cachens fundament, själva gården, var i princip borta redan innan. Av 49 besökare delade 26 ut favoritpoäng så vi antar att den gladde en del kollegor innan den förpassades till de sälla jaktmarkerna, kanske borde den, med facit i hand, hamnat där tidigare.

Succécachen (undertecknads åsikt) Huset vid vägen ände (GC3R6F3) har nu gått ett liknande öde till mötes. Det var en Ödehuset1mystery-cache med ett enkelt upplägg: hitta reflexen vid startkoordinaten, vid reflexen fanns en läskigt (nåja) utformad lapp med information om att det i huset fanns sex siffror gömda som var och en kunde placeras in i en koordinat och vid koordinaten låg finalburken. I det stora uthuset strax intill boningshuset fanns dessutom en burk med ledtrådar om man behövde hjälp.

Eftersom huset såg ut att då och då husera en del ljusskygga element (det var en del av skräckupplevelsen kan man säga) så gömdes ledtrådarna ordentligt och limmades fast med superlim. För att inte huset skulle översvämmas av geocachare gjordes den tillgänglig endast för premiummedelmmar. Nitton glada geocachare, de flesta lämnade favoritpoäng, hann besöka huset vid vägens ände innan vi för några veckor sedan möttes av informationen att första steget var borta. Det dröjde lite men vi åkte dit och återställde första steget och i vår enfald tänkte vi att de där orubbliga ledtrådarna satt kvar där de skulle, trots att det stod tre hemmagjorda ”bongar” på trappan.

  Idag var vi där och kollade igenom hela huset och det visade sig att de tre ledtrådarna på nedervåningen samt en på övervåningen var borta, liksom burken i uthuset! Finalen låg dock kvar och under vårt överseende loggades den en sista gång. Det var uppenbart att cachen saboterats av någon som inte ville att den skulle vara där. Efter en snabb överlämning med idéer om att äntligen få användning av den där UV-pennan som mest ligger och skräpar så togs beslutet att arkivera cachen trots att den var uppskattad. Ibland måste man våga göra just det – göra sig av med det som man är allra mest nöjd med!

Med förhoppning om nya läskiga cacher i ödehus framöver så får ovan nämnda cacher – och hus – vila i frid…

(Psst..finalburken för Huset vid vägen ände ligger kvar ett tag till så är man ute efter en bonuslogg så är det fritt fram för bloggens läsare: N 58° 14.591 E 012° 15.856)

Svartedalen PT

bild5
Power trail rimmar lite olika för olika geocachare har vi märkt och det samma gäller även oss själva: vi är helt enkelt lite splittrade när det gäller power trails – å ena sidan är det ett enkelt sätt att plocka pinnar i statistiken, å andra sidan är det rätt jobbigt att och stundtals meningslöst att starta och stanna bilen hela tiden för att logga micros i vägskyltar.

Svartedalen PT, med sträckning från Lilla Edet och ner mot Kungälv, är en bild2alltigenom välgjord trail med idel PET-rör i fin miljö. Idag loggade vi hela serien tillsammans med Ringeck och Finchen (N och A) som föreslog detta som en lämplig aktivitet för dagen. Svartvedalen var ett obekant område för oss men det var överraskande vackert och trevligt och synnerligen välanpassat för en PT. Vi åkte i N och A:s Hyundai och hoppade in och ur bilen bland granar (en del stora, en del små) och tallar (främst höga), använde klistermärken för att logga och hade efter bara 2,5 timmar loggat hela serien: 42 st burkar plus några bonuscacher!

Vi slog rekord i antal loggade burkar på en dag och fick dessutom en trevlig biltur tillsammans med N och A. Och Lilla S sov nästan hela tiden och verkade på det hela taget ganska nöjda, precis som vi!

På vägen hem loggade vi dessutom Västerland bygdegård (GC31X11), en väldigt fin dansbana och en kreativ placering av burken. N fick använda sitt nya redskap!