Proras ruiner och en livslång vänskap

199922_10150111173215418_8360125_nI april 2011 åkte vi på vår första riktiga geocaching-semester och vad som först verkade bli en rätt ordinär tur med lite kalkstensklippor och skogspromenader i norra Tyskland utvecklades till en av de bästa resor vi någonsin gjort och definitivt den häftigaste geocachingupplevelsen!

Allt började med att G såg ett inslag på Aftonbladet-TV om den gamla övergivna semesteranläggningen i Prora på ön Rügen och eftersom vi då hållit på med geocaching ett tag kändes det rimligt att kolla om det inte fanns några cacher därikring. Det fanns det givetvis. En del väldigt speciella skulle det visa sig.

Efter lite googlande och rekognoserande beslöt vi att förlägga vårt påsklov (ett lärarprivilegium) till just Rügen och badorten Binz. Vi hade givetvis span på cachen Die Ruinen von Prora (GC286AH) men insåg tidigt i planeringsstadiet att den verkade för svår, delvis på grund av att själva cachen verkade svår men främst på grund av den språkliga barriären – skoltyskan är trots allt inte den bästa. Men man kan ju alltid kolla lite…stället verkade hur som helst häftigt bara i sin existens. Dessutom fanns det andra burkar att logga så tiden skulle nog kunna fördrivas även utan Die Ruinen von Prora.

Under de första dagarna på Rügen besökte vi ett par trevliga, men i sammanhanget inte särskilt minnesvärda burkar, i området runt Binz. Semesteranläggningen i Prora låg dock hela tiden och lurade runt hörnen var vi än kom och vid cachen Die Dose am baum (GC1WTVY) sprang vi på en tysk cachare vid namn Karsten med familj, han var trevlig och uppehöll oss så till den milda grad att vi sedan fick sätta oss på stranden, strax nedanför ett av huskomplexen som utgör ruinerna av Prora, för att fika. Här skulle ett helt och hållet livsavgörande möte äga rum, även om vi inte visste det då.

206968_10150154200370418_5519620_nDe hette N och A, kom fram till oss där på stranden och var precis som vi på Rügen för att geocacha, till skillnad från oss var de dock redan igång med Die Ruinen von Prora och viktigast av allt: de var tyskar och således…duktiga på tyska. Och ja, kanske ännu viktigare: när vi pratat en stund och de förstod att vi var svenskar (de läste svenska på motsvarande komvux) och geocachare så erbjöd dom oss att följa med in i anläggningen för att tillsammans med dem fortsätta leta och lösa det enorma äventyr som cachen innebar.

Die Ruinen von Prora var uppdelad i tre steg. Vid det första gällde det att, i det enorma semesterkomplexet leta efter olika graffitimålningar. I anslutning till målningarna fanns siffror tryckta på dymoremsa. Det tog oss fyra hela eftermiddagen att lokalisera alla siffror och till slut få tag på den burk som innehöll information så att vi kunde ta oss vidare till del 2, den satt för övrigt innanför lampan i en låst hiss som vi först fick hämta nyckeln till. Dagen efter sammanstrålade vi i våra båda svarta Toyota Auris på en parkering i närheten av ett dagis och började gå mot anläggningen. Väl där kröp vi in i ett ventilationsrör och kunde snart hitta en trappa ner till underjorden, Proras katakomber! Det var en helt obeskrivlig miljö där vi vadade runt i några decimeter högt vatten samtidigt som vi letade efter reflexer och information som galningar. Vid ett tillfälle verkade det som om vi fick närkontakt med några eller någon men det var antagligen bara en blinkande glödlampa som spelade oss ett spratt. Efter någon timme nere i underjorden kom vi upp i något som verkade vara mer av en ”vanlig” källare (fast hela golvet var täckt av sand) och efter ytterligare några ledtrådar kunde vi ta oss upp genom ett källarfönster och åter var vi i marknivå. Oturligt nog kröp vi upp ganska så samtidigt som en guidad tur gick förbi – utanför avspärrningsstaket som vi befann oss innanför!

206968_10150154200380418_1585061_n

Del 3 liknade del 1 ganska mycket och under den sista delen var vi också tillbaka bland graffitin, de flagnande tapeterna och de uppsvällda parkettgolven i anläggningens hotellrum, matsalar och bekvämlighetsinrättningar.  Avslutningsvis gällde det att, via ett hål i taket, ta sig upp till den trånga vind som låg precis under taket. N agerade226773_10150161701390418_3221931_n fotstöd och G drog sig upp genom hålet och kunde snart plocka fram en rejält tilltagen gömma! Av bara farten åkte vi vidare till Die Ruinen von Prora – Bonus (GC29AY8), även den cachen bjöd oss på en rejäl utmaning för både kroppen och huvudet. Det gick till och med så långt att när vi var mycket nära slutburken så sa N att ”this is as far as I go, I you want to continue, it’s fine with me, but I’m ok with we have done this far, I don’t need to sign the log. I do have some safety concerns”. Han hjälpte G upp i ytterligare ett hål i taket där han kröp runt under det kokheta taket, rev sig på spikar och hostade gammal nazidamm tills ytterligare en burk var infångad. Vi firade storartat med champagne efteråt.

Veckan fortsatte med ytterligare några spektakulära burkar, innan vi lite bakrusiga återvände till Sverige. Ingen av de resterande burkarna slog dock upplevelsen i Prora. Inget har slagit det hittills. I N och A fann vi dock vänner för livet, sommaren 2011 besökte de oss i Sverige, förra året var vi på Mallorca ihop och i sommar kommer de igen. Vilken slump ändå, att vi träffades där på stranden nedanför Die Ruinen von Prora.

Annonser

En reaktion på ”Proras ruiner och en livslång vänskap

  1. Tack för blommorna!
    A

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s