Löpning och caching vid skidstugan i Trollhättan

foto-2017-01-03-11-17-05

Vi har ju egentligen jullov men idag var vi ändå tvungna att gå upp tidigt för att ta Lilla_s till tandläkaren. När vi kommit hem och ätit en andra frukost kändes det plötsligt som det fanns massor av tid kvar av dagen! Ena hälften av teamet föreslog geocaching i skogarna vid skidstugan i Trollhättan medan andra hälften och Lilla_s helst ville vara hemma och kolla på skidor. Eftersom undertecknad ändå hade planerat en löprunda så kom vi fram till att det rimligaste vore om jag kombinerade löpningen med geocaching. De återstående cacherna vid skidstugan, typ 6 st, verkade lämpa sig alldeles utmärkt att ta just med hjälp av apostlahästarna.

För säkerhets skull tog jag de dubbade, vattentäta skorna och gav mig av till Strömslund. Termometern visade ett par minus och jag var lite rädd att jag skulle börja frysa i skogen så utöver vatten och banan la jag även i extra mössa och vantar i ryggsäcken.

Nu blev det aldrig ett problem med kylan. Terrängen kring elljusspåren vid skidstugan är förvånansvärt lättforcerad även där det inte uppenbart finns en stig så det gick att hålla ett ganska högt tempo. Med lite minusgrader i marken var det heller inga problem med väta. Cacherna Skidstugan 1, 2, 4 och 5 (3:an hade vi loggat tidigare) kunde betas av utan svårigheter. Därefter gjorde jag en kort avstickare till den lite märkliga cachen Höjden. När jag var ca. 20 meter från cachen stod jag längst uppe på en ganska hög bergknalle. Eftersom cachen hade T-ratingen 4 så kunde jag snart lokalisera ett område en bit ner på berget där cachen troligen var gömd. För att komma åt burken var jag dock tvungen att ta mig ner för nästan hela berget och upp på ett annat ställe. Nu behövde jag aldrig klättra upp för när jag nästan var nere för berget fick av en slump jag syn på cachens gömställe – betydligt längre ner än vad jag först trott! Kanske inte en T4:a men å andra sidan slapp jag klättringen upp till det ”rimliga gömstället”.

På väg till den sjätte och sista burken i serien passade jag också på att återbesöka den opublicerade cachen vid N 58 17.443 E 012 15.716. Vi hittade den av en slump tillsammans med Vänercachers i november 2015 men vi vet ännu inte vem som lagt ut den eller varför den inte publicerades men troligast är väl att den inte kunde publiceras på grund av krock med en redan utlagd burk. Med nobelmystfinaler och annat så börjar det, tro det eller ej, bli ganska tätt med burkar här i skogarna.

När även den 6:e burken var loggad kunde jag jogga tillbaka till bilen och bege mig hemåt igen.  På det hela taget en väldigt fin runda i skogen som varmt rekommenderas!

Geocachingåret som gått

I vanlig ordning har det gått en tid sedan bloggen uppdaterades. Det finns inte så mycket att säga om det mer än att förhållandet mellan oss och bloggen måste förbli otvunget och luststyrt dvs. vi uppdaterar när andan faller på och vi har något att skriva. Vi hoppas att ni som läser ändå tar er tid att titta in ibland – vem vet när ett nytt inlägg kommer…

Geocachingåret 2016 går till historien som, sett till antalet loggar, blir vårt sämsta hittills. Drygt 380 stycken burkar har det blivit, ca 60 färre burkar än 2015 som tidigare var vårt sämsta år. Det hänger ihop med att det mesta i närområdet redan är loggat och det kommer inte ut så mycket nytt. De senaste åren har vi dessutom gått mer åt att cacha när vi har semester och då fokuserat på burkar med mycket favoritpoäng snarare än trails.

En liten summering av året kan kanske bjuda på ett och annat tips om trevliga burkar och eventuellt också någon hint om vad som komma skall:

Utöver en del ströloggar under årets första kvartal ägnade vi en del tid åt underhåll på våra burkar. De har hunnit bli 81 till antalet och kräver således en del jobb: M/S Hultsjön (Slutet gott…) , Phone home  , A little bit dangerous  , Utgrävningen  , och Ambulanshelikoptern – Sikorsky S-76 var alla cacher som vi fick göra lite större underhåll på i januari och februari. Vi har haft en ambition att det ska finnas en tydlig tanke med varje cache vi publicerat och det har ibland inneburit en del hemmabyggande – vilket i sin tur innebär mer aktivt underhåll.


I mitten av april tog vi en helg i Lysekil och städade upp det mesta i cachingväg i tätorten. Den arkiverade cachen Cave – Trollhålet  stack ut bland i övrigt trevlig caching i fin miljö. Framför allt bodde vi fantastiskt fint på Strandflickornas hotell med havet alldeles vid sängkanten! Ett fint minne är när vi satt i fönstret och åt pizza och stirrade ut mot det mörka vattnet och ljuset från de enstaka båtar som passerade. Ett besök på Strandflickornas rekommenderas starkt!

I vanlig ordning besökte vi senare samma månad Läckö-Kinnekulle Event i Lidköping. Vi startade såklart med att äta korv och bröd uppe på kullen under fredagen. Dessförinnan gick vi tillsammans med robbirg den fina promenadslingan Naturstig med start vid cachen naturstig #1. Den stora behållningen under den helgen var lördagens trevliga caching tillsammans med Fam_Olsson och -Bacon- då vi bland annat besöket den utmanande mysten U-137 .

img_4146

Mr MJ, Nallie och fam_olsson under loggning av U-137 utanför Lidköping

I början av maj fick vi anledning att åka till vår gamla studieort Linköping och givetvis ägnade vi en hel del tid åt geocaching, dels på vägen dit då vi avverkade ett par grader i evighetsarbetet med cachen Callange – 360° of Västergötland, dels när vi var på plats. Extra roligt var det att logga den enkla multin Slaka church . Den fanns utlagd när vi bodde i närheten…men då skulle det ännu dröja några år innan vi började med geocaching. I slutet av maj lyckades vi samla ihop ovanligt många loggar genom en mountainbiketur på Hunneberg och en fin cykeltur längs banvallen mellan Velanda och Upphärad (där vi för övrigt själva har ett par burkar).

Juni innebar som vanligt mycket arbete (lärarbördan) innan vi tog sommarlov (lärarprivilegie) och stack till Gotland med våra vänner N och A, som vi träffade på Rügen för fem år sedan. Siktet var såklart inställt på geocaching men eftersom vädret var alldeles fantastiskt bra hann vi också med att hänga en hel del på stranden. N och A skulle logga sin 10 000:e cache under dagarna på ön och vi valde ut en speciell burk för ändamålet: Dykaren #2 . N:s medhavda klätterutrustning behövde vi aldrig använda då vattnet var varmt och badvänligt och det var en (nästan lite för) enkel match att simma in och logga burken. Strax innan vi lämnade ön loggade vi en annan minnesvärd burk: Mysteriet på Färjan. Själva mysteriet löstes i lugn och ro på hemmaplan men det var en rejäl utmaning att logga burken! Arga måsar, stormbyar och mängder av platser som stämde in på hinten bidrog till det dryga letandet innan loggen slutligen kunde signeras. Innan vi vände hem till Trollhättan spenderade  vi några trevliga dagar i Stockholm och hade turen att springa på WherIgo-cachen Snakes and Ladders  ute i Handen. Kanske en av de mest välgjorda och roliga WherIgo-cacher vi loggat!

Sommaren förflöt sedan utan större dramatik: vi gjorde ytterligare en fin resa till Östergötland och såklart också en till Mariestad i slutet av juli då vi loggade en hel del. Därefter har en, rent geocachingmässigt, innehållslös höst följt. Visst har det blivit en och annan burk då och då men främst har vi jobbat och varit förkylda.

Utläggningsmässigt har det hänt lite mer: under året har vi lagt ut 15 nya burkar och enbart på dessa fått 53 favoritpoäng! Bland dessa sticker Karantän III – Konspirationen ut med sina hittills 28 favoritpoäng ut. De senaste tre åren har vi lagt ut en ny Karantän-cache per år. Tanken har hela tiden varit att serien ska hålla ett tydligt tema och ha en story som är hyfsat lätt att följa. Dessutom har vi velat göra olika typer av cacher. Den här gången blev det i form av ett datorspel i äventyrsform. Ambitionen var att stänga serien i och med denna cache men vi insåg strax efter publicering att det fanns öppning för ytterligare en cache. Dessutom kändes det till slut som att storyn blivit så pass krånglig att den kräver att tydligare avslut – därför kommer, troligtvis under våren 2017, en sista cache: Karantän IV – Patient 0.

I övrigt har vi försökt lämna strävan att bara publicera cacher som genererar favoritpoäng och lägga ut burkar där det helt enkelt känts rätt. Så har fallet varit med miniserien abinitios mountainbike där några burkar lagts ut på ställen där det varit roligt att cykla. Vi publicerade också tre cacher i Ullervad utanför Mariestad på temat Ullervads olympier där motivet var just det – att uppmärksamma Ullervads olympier!

I geocachingvärlden i övrigt verkar det mest har pratats om hur de nya challange-cacherna ska se ut, när och hur många som får logga en FTF (hört det förut?) och om geocaching och Pokémon Go överhuvudtaget har några likheter med varandra.

När det gäller 2017 så ser vi fram emot en påskresa till Mallorca och alldeles när semestern startar i juni sticker vi till världens finaste hus i Danmark och återfår lite energi! Såklart kommer vi publicera ett antal nya burkar också – några ligger redan i förrådet och väntar på varmare väder.

På återseende och gott nytt år!

Vinterunderhåll

Vi släpar med underhåll på några av våra cacher. En av våra mest utsatta är M/S Hultsjön (Slutet gott…) (GC611ZJ) eftersom den ligger i vattnet. Med lite write-in-rain-papper och en hel del tur har den ändå hållit sig förvånansvärt bra trots att infästningen av burken innebär att vi borrat ett hål i locket. Idag hade den hur som helst gått sönder i kylan, men i och med att isen lagt sig på sjön var det ett sant nöje att genomföra underhållet!

Återstår nu bara att fixa till resten av burkarna innan vi kan börja lägga ut lite nytt igen!

2015 – ett litet bokslut

collage

2015 går till historien som vårt sämsta geocachingår hittills, åtminstone sett till antalet loggade burkar. 441 st. loggar är lite, till och med för att vara oss. Särskilt mycket bloggande har det inte heller blivit. Inte ens några nämnvärda milstolpar har passerats (utöver en och annan ny kommun).

IMG_1553Detta till trots, 2015 har verkligen inte varit ett skitår geocachingmässigt! Vi började året med en resa till Blekinge tillsammans med N och A och fortsatte sedan cacha i ungefär samma stil året ut, dvs. mer koncentrerade utflykter än ständig ströcaching, inga power-trails men desto fler burkar med lite högre kvalitet och med fler favoritpoäng.

Apropå favoritpoäng så har vi haft ett lyckosamt år som utläggare: 12 burkar har det blivit, tillsammans har de genererat 167 st. favoritpoäng under året, vi har nu 717 st. totalt. Cachen Trollhättan-Vänersborgs flygplats (GC5N20Z), sticker ut både vad gäller loggar och favoritpoäng (47). Den postapokalyptiska cachen Karantän – viruset är tillbaka (GC4XPRK), fick en uppföljare i Karantän II – gömstället (GC5GFWQ), uppföljaren blev lite längre och mer äventyrlig än den första och renderade en hel del trevliga loggar. Den tredje och sista Karantän-cachen kommer under 2016. Den kommer bli helt annorlunda jämfört med de tidigare två (en teaser-film finns nedan). Två lite mindre cacher som vi ändå la ner en hel del arbete på och som också gav många fina loggar var Hotet utifrån (GC5TTCQ) som vi la ut tillsammans med Game_Shark, och Halloween-cachen The haunted cellar (GC65Y29).

Förhoppningsvis får vi möjlighet att logga en del roliga burkar under 2016 och alldeles säkert är att vi kommer att lägga ut ännu fler genomarbetade cacher! Ett och annat blogginlägg blir det kanske också så håll utkik!

Gott nytt år!
/abinitio

Det man inte har i benen

..får man ha i barnet, kan man säga. Det händer då och då att vi inte når upp till cacher som enligt T-ratingen inte ska vara så svåra. Lilla_S har nu växt till sig så pass att hon förstår och gillar konceptet geocaching och kan därför också hjälpa till mer aktivt med nedplockning och återplacering av cacher. Mycket praktiskt!

Det har varit lite stiltje på bloggen ett tag, förhoppningsvis kan vi råda bot på det ganska snart!

#3000!

Foto 2015-02-15 12 32 24
Då var det dags, logg 3000 närmade sig. En milstolpe i vår geocachingkarriär. När vi började cacha var vår närmaste cache hemifrån Challenge #007 – 3000 founds och den har alltid legat där och väntat på vår logg. Men, CO är inte så aktiv längre och själva cachen är just nu inte på plats på grund av renovering. Suck!

Challenge-cache eller inte. Logg 3000 närmade sig och vi började planera vad vi skulle logga. Vår 1000:e cache blev finalen på Hunnebergs okända sjöar, det kändes naturligt efter att vi under ganska lång tid besökt sjöar och blivit mer och mindre blöta om fötterna, samt samlat ihop ledtrådar till finalen. Dagen vi loggade var det kallt och isen låg på sjön runt gömman, när vi kom fram och såg gömman förstod vi inte alls hur vi skulle komma dit och isen bar oss inte! Men, som vanligt, när vi rundade vattnet hittade vi såklart en stig och kom torrskodda fram till cachen och betydligt mycket lättare tillbaka ut ur skogen.
När det blev dags för nr 2000 så kändes Hunneberg värdigt även denna cache, vi siktade in oss på cachen Långedalen, som ligger på en plats vi passerade förbi strax innan vi började cacha. Vi rullade dit barnvagnen och irrade runt bland små granar en stund innan gömman uppenbarade sig. Efter den loggen kunde vi inte hålla oss. Vi rullade barnvagnen, delvis på två hjul, hela vägen in till Central plaza! Två minnesvärda loggar.

Nu var det, som sagt, dags för logg 3000 och våra blickar riktades såklart mot Hunneberg igen. Vi hade loggat det mesta på berget redan, men en cache låg kvar, Fogelmossen, en cache som precis som Långedalen är utlagd av Maml. Maml är en väldigt speciell CO, vi har inte på någon annan plats hittat gömmor på de sätt som han konstruerade dem! Vi glömmer aldrig när vi kämpade runt i Skogaryd och knappt själva tog oss fram till gömmorna. När vi kom fram stod där de mest överraskande små byggnader med tillhörande invånare. Maml måste ha burit!? med sig allt ut i skogen. Alltid rejäla gömmor, kreativ inramning och bra koordinater. Tyvärr gick användaren bakom nicket Maml bort i slutet av 2013. Hans gömmor är lyckligtvis ärvda och har nu en nya ägare. För att hedra minnet av Maml skulle vi såklart logga Fogelmossen.
I söndags morse singlade det ned små snöflingor från himlen medan vi åt frukost. Lilla S kändes som att hon skulle kunna göra något roligare än att hänga på oss. Så vi ringde mormor och morfar som gärna tog hand om Lilla S, yes!  Vi lastade in vagnen i bilen, packade matsäck, tog på oss gott med kläder och körde ned och lämnade S. Därefter shoppade vi på 10 min upp två presentkort vi fick in bröllopspresent innan vi styrde bilen mot Hunneberg. Snön här hemma är försvunnen sen nån vecka tillbaka, men uppe på berget åkte vi in i ett snölandskap igen! Isbana på vägen och gott om snö i skogen. På vägen bort mot Fogelmossen såg vi en fasanhona och tack och lov var det inga andra djur på vägen.

 

Varför vi inte tidigare loggat cachen Fogelmossen är högst oklart. Vi har varit på platsen vid minst fyra tillfällen för att logga den bredvidliggande cachen Follow the light. När vi gick in på vägen och kom till startpunkten för follow the light var vi 200 meter från Fogelmossen! Men hade vi traskat dit en annan dag i mörker så hade vi säkert blivit blöta om fötterna och inte fått möjlighet att göra den här utflykten. Vilken riktning vi skulle var såklart väldigt tydligt och vi förstod ganska snabbt vilket träd vi skulle sikta på. Sen var det bara att försöka skönja en upphöjd väg mot trädet. Vi gjorde ett test och hamnade först i ett tillopp till vattensamlingen som omgav cachen. Det gick att ta sig över och sedan var det ”bara” udden kvar ut mot cachen. En fördel med att vara på Hunneberg på vintern är att mycket av de blöta områdena fryser en smula. Det var väl inte direkt fruset men ändå stabilt och det gick att kliva över till den sista landbiten och sen var det bara några meter kvar till trädet.
Där fann vi en trasig väktare, en torr cache men en hyfsat mögelangripen loggbok. 3000! Ja! High five och puss! Vi tänkte lägga ett träcoin i burken men hoppade över det, skulle kännas så taskigt att låta någon annans coin mögla bort på Hunneberg. Glada vände vi tillbaka mot bilen, där väntade pirog, kaffe och kaka.
När fogelmossen var loggad hade vi loggat 3000 burkar, fyllt den 15 februari i datummatrisen och loggat alla brukar utom en på bergen Halle- och Hunneberg. Klart vi skulle ta den sista också! Lösningen till Utsikt med fikabord, också en maml-cache, vet vi inte var vi fått ifrån, det enda vi vet är att vi inte förstår nått av den matematiska uträkningen som skulle ta oss till platsen. Men vi hade med oss rätt koordinater och hittade burken lätt! Kul, då var bergen tömda, i alla fall för tillfället.

Samvetet för lilla S pockade på och vi messade och frågade hur de låg till… det visade sig att de inte en kommit ut än på planerade promenad och vi fick lov att fortsätt var tur om vi ville. Ja!! caching utan barn händer sällan nu för tiden. Jag förslog en tråkburk, G föreslog Rucklet, lätt avgjort! Bra val visade det sig säkert mer än en timma senare. Rucklet var ingen plats för Lilla S och inte för stora J heller. G stilade för fullt, plockade kvickt fram två av ledtrådarna. Sen kändes det som att möjliga platser att leta på tog slut, trots allt skrot! G messade CO och plockade under tiden fram den tredje ledtråden. Fick ett uppmuntrande svar och gick och hittade den fjärde och sista. Mot finalen! Jag tänkte jag kunde få lite revansch. Men nejdå, efter en stunds balanserande i rasbranten plockade G, mycket välförtjänt, fram bruken. Tur att vi är ett team 🙂

”På väg” hem loggade vi ScoutSkatten och därmed är kartan kring Halle- och Hunneberg riktigt tjusig nu. Tills vi har loggat 1000 burkar till får vi hoppas bergen fått några nya burkar!

Medan det här inlägget har formulerats har vi varit i kontakt med CO till Challenge #007 – 3000 founds och fått tillåtelse att lägga ut en ny burk på plats och också logga den. Det blir en uppgift för torsdag!